Beskrivning | Historia | Träning

 

Shootfighting grundades av en grupp prominenta japanska tävlande som tränade catch-as-catch-can brottning med Karl Gotch. Gruppen bestod av Maeda, Sayama, Takada samt Masami Soronaka (karate, judo sumo) och Yoshiaki Fujiwara (muay thai/kickboxing och judo). De två senare startade organisationen UWF. Under denna period var (och är fortfarande) prororesu (pro-wrestling) mycket populärt i Japan, och för att markera att man arrangerade riktiga matcher (i motsatts till uppgjorda – works) kallades matcherna shoot fighting och utövarna för shoot fighters.

I början var shootfighting ett regelsystem skapat för att tävlande från olika kampidrotter skulle kunna tävla på samma villkor. Efterhand som tävlingarnas popularitet ökade började allt fler att anpassa sin träning direkt efter reglerna. På samma sätt har tekniken utvecklats, från att bestå av vitt skilda tekniker beroende på den tävlandes bakgrund, till ett specifikt urval av tekniker lämpliga för varje situation. De tydliga influenserna man kan se är boxning och thaiboxning i den stående kampen, fristilsbrottning i clinch och nedtagningsbrottning, samt brazilian jiu-jitsu och sambo i markkampen.

I takt med att internationella fighters bjöds att tävla i Japan, spreds stilen internationellt. Den inriktning som finns i Sverige har en ren amatörinriktning med stora krav på sportslighet och teknik.